Livet med blandade åldrar
börjar bli väl synligt är hemma.
Zorro 2.5 år pigg glad..lite
för glad och pigg ibland. Älskar allt och alla men är ibland lite rädd för
Mufasa som har ett helt annat humör. Zorro tror att alla är snälla och det
mesta är glatt och positivt här i livet. Hans inställning till livet är
enbart positiv.... önskar att man kunde ha lite mer av hans livsenergi. Älskar
sina arbetsuppgifter och provar gärna allt han kan för att se om något är
rätt. Ganska länge har han gått under arbetsnamnet "fort och
fel" eftersom han inte gärna lyssnar utan provar och ser vad som händer...
vad var det du sa sa du???
Mufasa, snart 5 år. En
reserverad herre som vet hur han vill ha det och är långsint, envis och ganska
tjurig. Han är den mest envisa och faktiskt den svåraste hund jag någonsin har
haft. Han har stor integritet och vi kämpar fortfarande med om det är han eller
jag som bestämmer i olika lägen. Har provat de flesta olika tips jag
kunnat hitta vad gäller samarbete, koppelträning mm mm och vi har kommit en bit
man vi är fortfarande inte överens. Han älskar däremot att jobba och tar
sig ann alla uppdrag han får med stor entusiasm. Tyvärr gillar han
lydnadsträning betydligt mer än sin husse och matte. Ibland tänker jag
mig honom som en hund med "en stor portion autism" dvs han
älskar att göra saker om och om igen och det ska vara lika varje gång om det
ska vara värt jobbet. Mufasa har ofta arbetsnamnet " Kungen av
elände" ett namn som passar honom väl. Han har stort tålamod med
barn men visar tydligt om de går över hans gräns genom att tex lämna rummet
vilket vi kommer att ha stor nytta av när vi jobbar tillsammans. Det är
lätt att komma in på ämnen som känslor och kompisrelationer med en sådan
hund.
och så gamle Flipp
Han fyller 13 år i nästa vecka
och det börjar bli mer än dags att tänka på...... det man inte
vill tänka på.
Stegen börjar bli trötta och
orken likaså! Han vill fortfarande vara med i skogen och han vill betydligt mer
än han orkar. Hans blick säger ofta "dit kunde jag gå tidigare men
nu gör vi inte det längre". Han ber om promenader men är nöjd med
att gå ut och kolla läget runt kvarteret sedan går han gladeligen hem
igen. Lite senil börjar han nog också bli för ibland glömmer han bort vad
vi håller på med, vart han är på väg etc. Lite gammelolydig har han också
blivit...vilket är båda charmigt och jobbigt! Han har aldrig stulit något
från bordet men nu ser man ibland att han överväger : ska jag eller inte..men
han kommer ofta på att det är värt besväret och så går han helt enkelt fram och
nyper en bulle från fikafatet etc. Han vet att han inte ska men verkar
tycka att de tär värt det! Hundarna får ofta vänta på sin tur när vi gör
olika övningar hemma. Flipp är egentligen bäst på att vänta på sin tur
men nu vet jag inte om han bara vill jobba eller om han glömmer bort sig för
rätt vad det är kan han komma traskande in i de andras övningar och tycka att
nu är det min tur. När vi tränade specialsök här om kvällen blev plötsligt vartannat
sök Flipps eftersom han bara kom traskande rakt in i övningarna och tyckte att:
Nu är det väl ändå min tur!!
Emellanåt sover han bara.
Ibland får vi gå fram och putta på honom för att se att han vaknar.
Han har tydligen glömt hur man gör när man skäller och vill in för de
senaste dagarna har vi hittat honom ute i snön precis som om han ligger och tänker
att : jaha...jag får inte komma in. Han som alltid har haft ett "komma in
skall" som har ropat på oss. Däremot är han mer skällig inne.
Att kombinera dessa tre viljor
och behov är inte det lättaste. Att gå till skogen med alla tre kräver
lite planering och anpassning. Var kan vi gå så att Flipp kan gå och de andra
sedan kan få det de behöver. Den senaste tiden har vi åkt mycket bil till
skogen. Man får välja om orken ska räcka till skogspromenaden eller till
transporten till och från skogen. Sedan vet man inte vad det är för dag heller.
Ibland traskar han glatt 4 km medan han andra dagar tycker att efter en km går
vi till bilen. De andra vildarna behöver ju betydligt mer. Flipp vill gå
med först. Nu mer kan han tänka sig att vänta i bilen medan de andra får gå
lite till men tidigare fungerade inte det. Ibland vill han också ha en
sista promenad innan vi åker hem men på senare tiden har han visat att det
räcker genom att inte vilja komma ut bilen. Det är lite svårt nu när det
varit rätt kallt ett tag. Han kan ju inte sitta i kall bil blöt och kall hur
länge som helst.
Och han vägrar att vara
hemma!! Ska de andra med så ska han också med. De senaste gångerna vi har
haft barnbesök så har han varit med där också. Igår skulle han med till gymmet
också... men när vi väl var där var han inte bekväm med alla ljud. Inte
så lätt när man varken ser eller hör allt längre.
Att ha gamla och unga hundar
kräver en hel del extra planering. Det kommer att bli lättare sen...men
sen vill vi inte riktigt tänka på. Man måste ju få ett bra slut på livet också
trots krämpor, dålig syn och hörsel och andra svårigheter som dyker upp med
åldern. och de andra måste få sitt!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar