Avskyr verkligen pinnar!!!

 1 dm nysnö i skogen och lite lagom kallt!! Tom ljust ute och vi kan se skymtar av solen och blå himmel!

Packar ryggsäcken med en kaffetermos och planerar en trevlig dag i skogen.

Efter en liten stund händer det som inte får hända....pinngalningen Mufasa sätter en pinne i halsen. Alla som har sett en hund med panik som krafsar runt för att få lös en pinne vet vad jag menar....det är ingen trevlig syn. Lite stressad situation eftersom vi inte ser den heller. Medan matte letar pinne ringer husse djursjuhuset för akut tid. Att försöka hålla lugnet med en hund som gräver efter pinne i halsen och en annan som springer runt och stressar upp sig är inte det lättaste men måste man så måste man.

Tur att vi har en ganska lätthanterad hund iallafall som står ut med att matte gräver ner i halsen med halva armen (känns det som) utan att hitta någon pinne. Återvänder mot bilen... som såklart inte står här utan en bra bit bort.... och få med sig de andra hundarna samtidigt som man ska hindra en hund från att riva sig är inte det lättaste. Med gemensamma krafter lyckas hund och matte tillslut hitta pinnen och få bort den och då blir Mufasa plötsligt väldigt pigg igen och allt är som om inget har hänt. Ringa igen för att avboka besöket, Observerar Mufasas mun, hals och reaktion men han är sig precis lik. Promenaden fortsätter om än lite kortare än tänkt.

Det blev tillslut både fika och lek...och man kunde hoppas att Mufasa inte åt mer pinnar. Men sån tur hade vi inte!!

Ordningen återställd. Matte verkligen nöjd över att hunden är tålig och lätthanterlig i sådana här situationer ( och känner sig väldigt rik just nu eftersom vi inte behövde akutoperation på jourtid!)