Dags för miljöträning igen!

 Det är inte bara människorna som håller sig för sig själva i Coronapademin. Även hundarna drabbas av att det inte är några gemensamma träningar/samlingar mm. 

Det var länge sedan vi åkte iväg och såg något annat just nu. Under en rätt lång tid har det mest blivit skogen och träning hemma.

Idag tog vi en tur till närmsta stad och hundarna fick varsin promenad för tränings skull. 

Det var en hel del männniskor ute och det var ju bra för det var ju det vi behövde.  Centrum är ganska dött  men vi har inte varit där på väldigt länge så det var bra träning ändå. På vår tur träffade vi många hundar på promenad....bra för det behöver vi träna på.  Zorro tyckte också att det var väldigt många stiliga svart killar överallt. Han speglade sig i alla tomma skyltfönster och viftade på svansen åt dem allihop!!

Mit på stan stod det en korvvagn och där var det ju lite svårt att passera och hålla fokus. 

För att passa på när vi ändå var på plats så tog vi en tur igenom buss och tågstationen också. Långa gångar och läskiga golv. Zorro gillade inte ljudet av rulltrapporna men dörrarna var roliga. Han måste gå fram till några stora fönster också, jag tror att han förväntade sig att de skulle öppna sig som dörrar.  

Gamle Flipp fick också en tur på stan och i parken. Tyvärr tog jag inget kort på honom.

Mufasa har fullt upp...

 Idag kom en hel barngrupp på besök. Det vimlade av 4 -6 åringar i trädgården när han kom ut. Det visade sig vara 12 st när vi började räkna. 

Mufasa gick lugnt runt och hälsade på barnen. Han fick många klappar och kramar och några som först var lite rädda kom så småningom fram och klappade de också.  

Mufasa fick också äran att visa barnen hönsen och gick vant runt kring barn och höns.

Roligt att se att han, som inte har så stor vana av barngrupper, tog det hela med ro och lugnt och sansat tog sig ann uppdraget. 

Värre var det för stackars Zorro som fick stanna inne under barnbesöket. Att leka med barn är ju hans jobb.. inte Mufasas!!!

så han fick komma ut och säga hej han ockås innan barnen gick hem!!

Liten snabb uppdatering av hundhjälpen.....

 Jag har ju tidigare skrivit om två hundägare som kontaktat oss för hjälp.

 

En snabb uppdatering av läget är att hunden från februari fungerar bra nu. Han och matte har mer tid tillsammans och har även kommit igång med lite mer vardagsaktivering vilket har lett till att de inte har några bekymmer hemma längre. Både hund och familj är nöjda och glada just nu. 

och det är vi också glada för att de är förstås!!

 

Hunden som vi träffade i början av mars har fått kämpa lite mer. De problemen var ju också lite större  och med en omplaceringshund är det inte alltid så lätt att veta vad hundarna varit med om och har med sig i sin ryggsäck. 

Den här familjen har jobbat hårt på relation och tillitsbygge och idag fick jag veta att hunden ligger i soffan och vill gosa med sin familj istället för att välja ett annat rum som den gjorde tidigare!  Hunden börjar även ta kontakt med sina människor både ute på promenader men även genom att hämta leksaker och bjuda upp till lek i hemmet. 

 

Det känns skönt att veta att man kan hjälpa till. Även om det är hundägarna som själva får göra jobbet så kan man göra skillnad genom att diskutera tillsammans och fundera över lösningar. Det är ju hundägaren som måste hitta sina egna lösningar om det ska bli hållbart i just deras familj/flock men man kan vara ett stöd på vägen....

Jag lär mig också nya saker genom att hjälpa andra!!

 

I går kväll ringde en familj ang råd om ledarhund för barn.  Jag hoppas att jag får ta del av deras resa också.. det skulle vara lärorikt!!

Nya uppdrag på oanade vägar....

Det hörde av sig en person som jag aldrig pratat med tidigare som hade problem med en hund och som av en slump hade träffat en person som hade tipsat personen att ta kontakt med mig!!

 

Ja ni hör hur osannolikt det låter.....men det är faktiskt sant. 

När jag blir uppringd av en person som behöver hundhjälp börjar jag ju fundera. Varför jag och vad skulle jag kunna göra åt saken!!?? 

Men det är också svårt att lämna en person och en hund åt sitt öde när det faktiskt kan finnas ganska många saker som man enkelt kan göra! Jag har träffat tillräckligt många hundägare och hundar, när vi tex har haft hundkurser eller hundläger,  som tycker att de har haft stora problem och vi har faktiskt kunnat lösa dem..ibland med ganska enkla metoder! 

Några dagar senare träffade jag "den här lilla varelsen"

 

En väldigt skygg och osäker liten dam som inte riktigt litade på omvärlden. Osäkert vad hon egentligen varit med om. Nuvarande ägare visste egentligen inte så mycket om hunden utan fått den som fodervärduppdrag eftersom den inte riktigt platsade i uppfödarens flock!

 

Det visade sig att det inte riktigt fungerade i det nya hemmet heller.  Hund och ägare förstod sig inte riktigt på varandra.  Hunden var rädd för många olika saker och de nya ägarna hade inte, trots några månader tillsammans, förstått varandra. Det nya hemmet var inte en trygg plats, åtminstone inte utomhus. Troligtvis hade hunden inte så många positiva erfarenheter av barn, bilar mm och att flytta till en helt ny miljö hade inte varit så lätt. Dessutom berättade den nya ägaren att hunden varit väldigt låg i rang i det tidigare hemmet och att den nu flyttade till ett område med väldigt många hundar var kanske inte det lättaste. 

 

Vi tog en promenad för att se hur hunden fungerade och pratade hund ganska länge. Vi tittade på vilka situationer som fungerade bra och när det blev större problem.

 

Vi pratade om olika sätt att ta sig an problemet, både för hunden och människorna i hemmet.    Det mesta går ju ut på att vinna hundens förtroende och tillit och därifrån bygga vidare på relation mm. Eftersom det är hundägaren som känner hunden bäst så blir det också upp till den att sålla bland det vi pratat om. Jag har ju svårt att avgöra viken tid, ork, möjlighet hundägaren har att träna och lägga tid på arbetet.  jag kan bara titta, lyssna och komma med de råd jag kan ge.

 

Vi har hörts av lite under den senaste veckan. Ibland har meddelanden låtit mer hoppfulla men ibland har det kommit bakslag som vi har fått fundera över. Ikväll, en vecka efter besöket, får jag ett meddelande om att det verkar som om mycket har lättat. Hunden har börjat visa mer tillit mot sina ägare och börjar vara lite samarbetsvillig. Flera av situationerna börjar fungera bättre. De tär bara att konstatera att människorna har gjort ett stort arbete och vi kan se resultat redan på första veckan.  

 

Nu hoppas vi att detta håller i sig och att utvecklingen fortsätter framåt. Naturligtvis kommer det bakslag - det får man räkna med- men förhoppningsvis kommer vi förbi dem också!

 

Tiden får visa hur det går!!