Vårdag idag. Det intressanta med vårväder är att det kommer ut en massa människor - som myror som vaknar till när solen värmer.
Det är ingen hemlighet att jag har haft hundproblem ett tag. För lite tid, ork och engagemang samt en massa sjukdom här hemma har gjort att hundträningen kommit lite åt sidan. Att Zorro, som knappt har protesterat över något i hela sitt treåriga liv, plötsligt kör en trotsperiod gör ju inte saken bättre.
Jag kan lova att det är lättare att ha att göra med en trostig 10 - 12 månaders valp än en valptrotsig snart 3 årig hund! Det ligger lite mer erfarenhet bakom en trotsig treåring...och då menar jag utifrån hundens perspektiv!
Nåja.... Efter att jag bestämde mig för att "vi måste ta tag i och göra något åt detta" så har vi hårdtränat bla koppelpromenader. Under en period har man inte velat gå på koppelpromenader med dem, speciellt inte med två samtidigt, för att det fungerade så dåligt! (och när man inte gör det......blir det ju sällan bättre!! )
Lösningen blev en period med många korta promenader, en och en eller bägge hundarna samtidigt. Målet var att inte gå längre än att vi skulle få det att fungera. De första promenaderna blev väldigt korta och med väldigt fokus på hundarna men det fungerade och det blev möjligt att gå längre och längre turer utan att vi blev osams om hur vi skulle gå. Vi kompenserade de korta koppelpromenaderna med mycket skogsturer - hundarna måste ju få motion och möjlighet att röra sig mer än korta promenader.
Idag fick vi extra träning då vi både tog en långpromenad och träffade mycket folk. Vi hade inte hunnit speciellt långt hemifrån när en pensionerad lågstadielärare (hundrädd) stannade till vid oss och kommenterade att hon - kanske skulle läsa en saga för dem! Känd från tidningen fortfarande alltså!!
Någon minut senare kom vi till en grupp damer som stod i en vägkorsning och diskuterade. Mufasa avskyr att "uppföra sig" i den korsningen. Han måste spana på alla vägtunlarna och ha koll på allt samt helst välja väg men nu när matte har bestämt sig för att hon bestämmer så måste han låta bli allt det där. jobbigt!!
Zorro ville inte heller uppföra sig- han ville ju prata med tanterna.
Nåja- vi tog oss förbi damerna med hjälp av lite godismuta men just när vi hejade på dem och passerade så tittade en av dem upp, avbröt diskussionen och sa plötsligt:
- Hej Zorro!
Jag vet fortfarande inte vem den personen var!!
När vi kom till skogen och hade gått där en stund markerade plötsligt hundarna något i skogen och kom sedan och ställde sig precis bredvid mig. Några sekunder senare kom en vandrande man genom skogen. Han stannade och kommenterade de lydiga hundarna som satt snällt på var sida om mig. Till hundarnas stora lycka frågade han om de ville hälsa...och det ville de ju gärna förstås!! Efter lite småprat och hundgos vandrade vi vidare åt varsitt håll!
Vi kommer naturligtvis att få fler bakslag men just nu har vi haft två dagar då det verkligen varit roligt att gå promenad med två stora hundar. Nu måste vi öva vidare och hålla kvar det vi har så att vi kan fortsätta se fram emot promeander istället frö att se det som ett nödvändigt måste som det varit ett tag!
