Zorro och Mufasa är redo att börja jobba
Hemma hos Åsa Engström i tegelvillan i Djurås bor även hennes arbetskamrater Zorro och Mufasa. Det är två svarta Groenendael, belgiska vallhundar. Båda har fått på sig arbetsväst och något taggade tror hundarna att det ska få träffa barn och att de ska jobba, få uppgifter och belöning.
Det blir ett välkomnande utan dess like av dessa nyutbildade pedagoghundar. Mufasa kommer fram och pussas och försöker sedan sätta sig i knäet. Efter välkomstpussar och svansviftningar så lägger sig de fyrbenta vännerna på plats hos matte Åsa i en stor grå soffa ute på altanen.
Hon berättar att en pedagoghund är en hund som arbetar inom all pedagogisk verksamhet så som förskola, skola, särskola eller gymnasieskola. Hundarna är tränade för att arbeta med människor. Minst femtio timmar i praktik ute i verksamhet och annan träning gäller innan hunden föräras den orangea västen. Åsa är själv utbildad specialpedagog och förskollärare och nu hoppas hon att kommunerna runt om i Dalarna får upp ögonen för möjligheten att använda sig av pedagoghundar.
Hur kom du in på att arbeta med pedagoghundar?
— Det började nog redan när jag var och besökte min gamla dementa mormor Gulli på hennes boende. Gulli hade inte någon aning om tid och rum, men när hon satte händerna i hundens päls, så kom klara minnen fram. Hon berättade om min barndom och om en häst vi haft. Jag såg hur hon levde upp av minnena. Hunden passade även på att besöka flera andra äldre på hennes boende och i och med det såg jag vilken oerhörd positiv effekt djuret hade på de äldres vardag.
Efter det är Åsa övertygad om att inte bara skolor utan även äldreboenden, LSS-verksamheter, habiliteringar och demensboenden drar stor nytta av att ha pedagoghundar på plats. I skolor är hundens roll att vara med på lektioner och övningar för att motivera elever till skolarbete, en hjälp i inlärningen, ökad koncentration, självkänsla och livskvalité. Tillsammans kan pedagoghundsteamet skapa ett mervärde som bland annat handlar om glädje, motivation, vilja, fokus, trygghet, lugn, läkning och stöd. Hunden når längre än mänsklig kontakt kan mäta sig med, menar Åsa.
Mufasa Engström är fem år och har fortfarande sin väst med texten ”Under utbildning”. Han saknar några få praktiktimmar innan han får sitt diplom. Den något yngre Zorro Engström är stolt och har varit ute och arbetat på skolor i Falun, men mest i det pedagogiska arbetsrummet i familjens källare. Zorro har varit både gympastöd, lässtöd och mattestöd, även om hans favoritlek är Zorros godiskiosk. Leken som går ut på att han hämtar enkronor och betalar i kiosken för att få hundgodis, barnen kan på ett lekfullt sätt öva sig i matte samtidigt som Zorro mumsar små hundbensgodisar för glatta livet.
Vad får de i lön?
— Små bitar med hundgodis. När de gör rätt så gör jag ett klickljud och de kan hämta godis ur min hand. De arbetar 1,5-2 timmar sen är de helt slut. Då är det vatten, mat och mycket vila som gäller.
Hur vet du att de gillar att arbeta?
— Så fort jag tar fram jobbväskan och västarna så blir de alldeles till sig. Sen älskar de att träffa människor.
Ni har varit på anställningsintervju precis berätta?
— Nagla på Shamsen omsorg vill arbeta med mig och hundarna, så vi var där på intervju och visade upp oss. Och vi fick jobbet! Bara pandemin lugnar sig så ska vi följa med ut till dem som önskar besök av ett pedagoghundsteam.
Gör hundarna alltid som du säger?
— Nej, och det tycker barnen i skolan är superkul!
Väl ute i trädgården ska hundarna visa sina färdigheter, de snurrar på lyckohjul, puttar tärningar och spelar bildmemory. Hittar Nemo och hämtar Nemo. För att fokusera helt på fotograferingen lägger jag ifrån mig anteckningsblocket och pennan i gräset en bit längre bort. Men den gubben gick inte. Zorro gick med raska steg och hämtade blocket och gav till sin matte Åsa.
— Jaha, Zorro hade hon glömt sitt block där borta, men pennan då? Kan du hämta den? frågar hon och vips är hunden tillbaka med pennan.
Åsa överlämnar minnesanteckningarna och pennan, varpå jag tackar och sedan återigen lägger dessa bakom mig på gräset. Den här gången tittar hunden på sin matte och menande bort mot mig. Han markerar min slarvighet genom att ännu en gång springa och hämta grejerna. Åsa berömmer hunden och berättar att senare på eftermiddagen ska de iväg och jobba med hundarna.
Vad är det för uppdrag?
— Vi hjälper Missing People, så nu ska vi till Leksand på en sökinsats, själva sökträningen är en stor och viktig del av hundarnas vardag. Tillsammans med hundarna har vi hittat personer som varit saknade, berättar hon och avslutar
— Jag tror mycket på kontakten och det sociala mellan människa och djur, dessutom så varken dömer hundar eller ställer krav.
