Nya uppdrag på oanade vägar....

Det hörde av sig en person som jag aldrig pratat med tidigare som hade problem med en hund och som av en slump hade träffat en person som hade tipsat personen att ta kontakt med mig!!

 

Ja ni hör hur osannolikt det låter.....men det är faktiskt sant. 

När jag blir uppringd av en person som behöver hundhjälp börjar jag ju fundera. Varför jag och vad skulle jag kunna göra åt saken!!?? 

Men det är också svårt att lämna en person och en hund åt sitt öde när det faktiskt kan finnas ganska många saker som man enkelt kan göra! Jag har träffat tillräckligt många hundägare och hundar, när vi tex har haft hundkurser eller hundläger,  som tycker att de har haft stora problem och vi har faktiskt kunnat lösa dem..ibland med ganska enkla metoder! 

Några dagar senare träffade jag "den här lilla varelsen"

 

En väldigt skygg och osäker liten dam som inte riktigt litade på omvärlden. Osäkert vad hon egentligen varit med om. Nuvarande ägare visste egentligen inte så mycket om hunden utan fått den som fodervärduppdrag eftersom den inte riktigt platsade i uppfödarens flock!

 

Det visade sig att det inte riktigt fungerade i det nya hemmet heller.  Hund och ägare förstod sig inte riktigt på varandra.  Hunden var rädd för många olika saker och de nya ägarna hade inte, trots några månader tillsammans, förstått varandra. Det nya hemmet var inte en trygg plats, åtminstone inte utomhus. Troligtvis hade hunden inte så många positiva erfarenheter av barn, bilar mm och att flytta till en helt ny miljö hade inte varit så lätt. Dessutom berättade den nya ägaren att hunden varit väldigt låg i rang i det tidigare hemmet och att den nu flyttade till ett område med väldigt många hundar var kanske inte det lättaste. 

 

Vi tog en promenad för att se hur hunden fungerade och pratade hund ganska länge. Vi tittade på vilka situationer som fungerade bra och när det blev större problem.

 

Vi pratade om olika sätt att ta sig an problemet, både för hunden och människorna i hemmet.    Det mesta går ju ut på att vinna hundens förtroende och tillit och därifrån bygga vidare på relation mm. Eftersom det är hundägaren som känner hunden bäst så blir det också upp till den att sålla bland det vi pratat om. Jag har ju svårt att avgöra viken tid, ork, möjlighet hundägaren har att träna och lägga tid på arbetet.  jag kan bara titta, lyssna och komma med de råd jag kan ge.

 

Vi har hörts av lite under den senaste veckan. Ibland har meddelanden låtit mer hoppfulla men ibland har det kommit bakslag som vi har fått fundera över. Ikväll, en vecka efter besöket, får jag ett meddelande om att det verkar som om mycket har lättat. Hunden har börjat visa mer tillit mot sina ägare och börjar vara lite samarbetsvillig. Flera av situationerna börjar fungera bättre. De tär bara att konstatera att människorna har gjort ett stort arbete och vi kan se resultat redan på första veckan.  

 

Nu hoppas vi att detta håller i sig och att utvecklingen fortsätter framåt. Naturligtvis kommer det bakslag - det får man räkna med- men förhoppningsvis kommer vi förbi dem också!

 

Tiden får visa hur det går!!