Jag tror på konsekvens, samarbete, tålamod och rutiner samt en massa glädje och positivitet för bästa inlärning.
Jag har fnyst lite åt "gå fint" selar, nosgrimmor och allt vad nu antidrag heter.
Hittills har jag trott att man kan lära en hund att samarbeta utan en massa hjälpmedel.
Idag måste jag erkänna att jag har givit upp och köpt ännu en hundpryl.
(Jag tror att vi hundmänniskor älskar att köpa hundprylar.....varför skulle det annars finnas ett sånt stort utbud??)
Efter att vår hundkompis börjat på unghundskurs och fick tips om detta så .... ja just det - först fnös jag lite åt det.... men sedan började jag fundera på saken.
När man har en hund som snart är tre år och man har försökt med alla metoder man kan hitta på och lite till och vi fortfarande inte är överens om var hunden ska gå på promenaderna...då kanske man ska prova trots allt.
Husse har nästan givit upp med att gå ut med sin hund. Det är hela tiden drag och skutt framåt och på promenaderna blir man mest osams. Att ha tre hundar och bara gå ut med dem en och en är ett helt företag. Jo han går bättre när han går själv men det är inte alla dagarn men har tre timmar på sig för att rasta hundar. Ibland (ganska ofta) är det tidssparande och bekvämt att ta alla samtidigt.
Började kika lite på selar och insåg att även här fanns det en hel djungel. Eftersom jag egentligen inte trodde på dem så fick priset och tillgängligheten avgöra ganska mycket vilken sele det blev. Ni vet... vi köper en och provar så kan vi köpa en bättre senare om det fungerar! (och plötsligt har man flera stycken hemma utan att man har tänkt på det!)
Idag kom vår sele. Vi visste att den skulle levereras så vi väntade med promenaden tills posten kom.
Här är modellen vi valde att prova.
Kan säga att stl L var lite i minsta laget för en Groenendael men det fick vara så, jag ville ju prova.
Vi satte på sele och halsband /koppel och traskade iväg. Mufasa blev mycket irriterad på att något inte var som vanligt. Eftersom kopplet är fäst på bröstet på honom och inte bak i halsbandet så blev han ju tvungen att vända sig om när han skulle dra iväg och kopplet stretade emot. Han såg inte nöjd ut med den nya lösningen och för säkerhetsskull provade han att försöka bita av kopplet några gånger för att befria sig från denna nya annordning.
Vi traskade på vår vanliga dagliga promenad. Mufasa förökte hitta på nya lösningar på problemet men hur han än gjorde så var han tvungen att vända sig om när koppelt stretade. Till slut kom han så klart på att om man kliver över kopplet och har det under magen så kan man mycket enklare fotsätta framåt! Det var ju också en lösning förstås.
I alla fall så blev vår timmeslånga promenad lite trevligare än vanligt eftersom Mufasa inte bara hade fokus på att se allt först utan även måste tänka lite på hur han skulle lösa den nya situationen.
Självklart löser det sig inte på en promenad. Det tar lika lång tid att lära om som att lära in var det någon som sa. Alltså har vi 2,5 år på oss att lära oss gå i sele nu. Låter väldigt länge!!!! men vi provar några dagar och ser vad som händer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar