En slank han hit och en slank han dit och så träffade vi på en rullstol

Dagens promenad var isig och hal. Dessutom skulle vi ge  oss ut på en längre koppelpromenad men en visade sig vara halt och en bara kräks så då får man ändra sina planer!

Alla behöver dock frisk lufr, dagens sol samt lite mental stimulans....även matte  (som är lite tråkig idag då hon mestadels förbereder insats med Missing people och sitter mycket i telefonen och vid datorn.

Nåja... solen sken så fint och med +8 grader måste vi ju ta en promenad och låta solen värma oss lite.  Det känns faktiskt att den värmer nu!

Istället för den längre promenaden runt sjön gick vi en krångelpromenad i ett område vi inte brukar besöka. Spännande att promenera runt alla hus utan att bry sig om föremål och människor som är ute och hackar is eller sitter i solen. Vi passerar precis utanför en massa lägenheter som har egna ingångar och en massa spännande föremål på sina trappor och inget får man röra. Zorro tycker att det är besvärligt när man inte får upptäcka allt.  Mufasa är fortfarnde lite irriterad på sin sele som envisas med att vända på honom så fort han vill iväg.. men jag måste erkänna att alla promenader har blivit betydligt trevligare sedan vi började med selen. 

Flipp haltade på som vanligt, stackarn. Han vill inte vara hemma och han kan inte gå på promenad... taskigt läge! :(

Vi träffade iallafall en perosn som är gravt utvecklingsstörd samt eutistisk och som sitter i rullstol ibland. Den assistent som var med idag tycker om hundar så vi passade på att göra dem sällskap en bit. Bra övning inför kommande utbildning. Både Zorro och Mufasa vågade vara med och hon fick pussar av dem både- efter att hon tillåtit det förstås.
Ev kan vi få göra lite delar av vår praktik hemma hos henne när vi kommer så långt i utbilsdningen. Måste tänka ut lite trick som hunden kan lära sig innan.
kankse kan det vara en bra idé att hämta en boll och lägga i knäet..kan man få till det?? Såklart men kan, med träning, tålamod och gott godis!

Utbildningsdags! Pedagog/ terapihundar på väg!!

Idag har vi  haft besök av Svenska pedagoghundinstitutet i Järfälla.  Som tur var hade vi varit i skogen och tröttat ut oss lite innan, så hundarna var ganska trötta när vi fick besök.
(taktiskt eller hur!! :) )

Efter intervju och besök hos hundarna kommer nu Mufasa och Zorro att påbörja sin utbildning.  I första had kommer de att bli pedagoghundar som kan jobba i skola/med specifik inlärning och den kommer senare att kombineras med terapihundsutbildning så at tvi dessutom kan jobba i äldreboenden/ sjukvård/ vårdhem mm mm.

I första skedet har Matte en massa teori att läsa in och hunddelen kommer lite senare i utbildningen. Det komemr att bli en hel del hundträning men även miljöträning framöver för hundarnas del.

Vi kommer att rapportera här under vägen för den som ev är nyfiken på hur det går för oss!

Ok, jag erkänner. Träningshjälpmedel kanske är till hjälp!

Det här låter kanske konstigt men jag hör till dem som tror att man kan lära en hund utan en massa saker till hjälp.

Jag tror på konsekvens, samarbete, tålamod och rutiner samt en massa glädje och positivitet för bästa inlärning.
Jag har fnyst lite åt "gå fint" selar, nosgrimmor och allt vad nu antidrag heter. 

Hittills har jag trott att man kan lära en hund att samarbeta utan en massa hjälpmedel.

Idag måste jag erkänna att jag har givit upp och köpt ännu en hundpryl.
(Jag tror att vi hundmänniskor älskar att köpa hundprylar.....varför skulle det annars finnas ett sånt stort utbud??)

Efter att vår hundkompis börjat på unghundskurs och fick tips om detta så .... ja just det - först fnös jag lite åt det.... men sedan började jag fundera på saken.

När man har en hund som snart är tre år och man har försökt med alla metoder man kan hitta på och lite till och vi fortfarande inte är överens om var hunden ska gå på promenaderna...då kanske man ska prova trots allt.

Husse har nästan givit upp med att gå ut med sin hund. Det är hela tiden drag och skutt framåt och på promenaderna blir man mest osams.  Att ha tre hundar och bara gå ut med dem en och en är ett helt företag. Jo han går bättre när han går själv men det är inte alla dagarn men har tre timmar på sig för att rasta hundar. Ibland (ganska ofta) är det tidssparande och bekvämt att ta alla samtidigt.

Började kika lite på selar och insåg att även här fanns det en hel djungel. Eftersom jag egentligen inte trodde på dem så fick priset och tillgängligheten avgöra ganska mycket vilken sele det blev. Ni vet... vi köper en och provar så kan vi köpa en bättre senare om det fungerar! (och plötsligt har man flera stycken hemma utan att man har tänkt på det!)

Idag kom vår sele. Vi visste att den skulle levereras så vi väntade med promenaden tills posten kom.

                           
                                                     Här är modellen vi valde att prova.

Kan säga att  stl L var lite i minsta laget för en Groenendael men det fick vara så, jag ville ju prova.

Vi satte på sele och halsband /koppel och traskade iväg. Mufasa blev mycket irriterad på att något inte var som vanligt. Eftersom kopplet är fäst på bröstet på honom och inte bak i halsbandet så blev han ju tvungen att vända sig om när han skulle dra iväg och kopplet stretade emot. Han såg inte nöjd ut med den nya lösningen och för säkerhetsskull provade han att försöka bita av kopplet några gånger för att befria sig från denna nya annordning.

Vi traskade på vår vanliga dagliga promenad. Mufasa förökte hitta på nya lösningar på problemet men hur han än gjorde så var han tvungen att vända sig om när koppelt stretade. Till slut kom han så klart på att om man kliver över kopplet och har det under magen så kan man mycket enklare fotsätta framåt! Det var ju också en lösning förstås.

I alla fall så blev vår timmeslånga promenad lite trevligare än vanligt eftersom Mufasa inte bara hade fokus på att se allt först utan även måste tänka lite på hur han skulle lösa den nya situationen.

Självklart löser det sig inte på en promenad. Det tar lika lång tid att lära om som att lära in var det någon som sa. Alltså har vi 2,5 år på oss att lära oss gå i sele nu. Låter väldigt länge!!!!  men vi provar några dagar och ser vad som händer!

Stadspromenad igen för landsortshundarna

Vanligtvis brukar jag ta alla tre när vi är på promenad. Idag fick de varsin anpassad runda efter sina egna behov.  13000 steg och tre timmar senare återvände vi hem igen.

Zorro hade desstuton en  planerad dejt med två hundkompisar. Vi skulle upptäcka den stora järnvägs/buss stationen tillsammans hade vi planerat. Först träffades vi utanför och till kompisarnas stora glädje fick de hälsa lite på varann - även om de tyckte att det var väldigt onödigt med koppel.  

Dagens äventyr gick sedan i bussvänthallen- läskiga golv och massor av intressanta personer, dragväskor mm.  Märkliga dörrar som stängs och öppnas när man kommer nära. Märkligast av allt var nog hissen.  Bästa kompisen gick in genom dörrarna som stängdes och när de öppnades igen var kompisen totalt borta. Önskar att jag hade filmat Zorro just då för hans min var obeskrivbar när han konstaterade att Milton var borta och därefter  traskade rakt in i hissen för att leta efter honom. Själva hissturen var han inte alls bekymrad över....men var var Milton!!!??? Väl nere på tågperrongen hittade de varandra igen! Vilken lycka- där var han!!

Vi tillbringade en ganska lång stund sittande på bänkar i väntsalen bara för att slappna av och titta på allt som händer. Ganska tråkigt för människor  men nog så nyttigt. Roligt att se hur hundarna reagerade på olika saker och olika människor/föremål. 

Mufasa fick en promenad genom centrum. Han behöver lära sig att han inte behöver söka efter människor vart han är utan bara när han har "söktjänst". Av den anledningen hittade vi några promenadvägar där man genom olika gångbroar och tunnlar går på flera olika höjder så vi hade personer både över och under oss för en stund. Mufasa tyckte det var väldigt jobbigt att folkusera på matte och inte på alla människor på alla olika nivåer.   

Centrumtorget är också jobbigt! Det går liksom inte att hålla reda på alla som förvinner in och ut i olika dörrar, svänger runt byggnader etc när man har en matte som kräver att man ska gå på sidan om henne och fokusera på vad hon säger.  

Efter 40 min promenad var det säkert jätteskönt att komma tillbaka till kompisarna i bilen och få krypa in i sin bur igen. 

Flipp var såklart också på äventyr. 

Hans gamla ben har haft lite bekymmer med att gå de senaste dagarna- han har väl tagit ut sig lite för mycket i all snö. Det är svårt att inte ta med honom när man ser hur roligt han har trots att det är jobbigt. Jag är säker på att han tycker att det är värt att ha lite ont i benen och sova resten av dagen bara han får vara med. Det ser ut så i alla fall. 

Vi tog en lite lugnare stadspromenad där vi såg oss omkring, kikade på hundar och människor och nosade på stadsluften. Han fick styra lite själv vad han ville se idag och efter  ca en halvtimme drog han sig självmant tillbaka till parkeringen och la sig i sin bur igen med en skön välbehags suck!

Vid det laget var matten också ganska nöjd för dagen och ville hem!

Fast eftersom det var strålande sol ute så åkte vi bara hem och fikade och vilade innan vi tog en vanlig runda här hemma för att få lite mer sol på våra nosar!  Bäst att pasa på. det kanske regnar eller snöar i morgon!!

Sno, snö, snö

Promenaderna i skogsterräng blir inte så långa just nu. Trots snöskor på sjönk jag ner till knäna i snö. Hundarna kämpar på med sitt och försöker emellanåt åka bakpå snöskorna elelr åtminstone gå i spåren efter varandra eller mig för att underlätta. 

Världens bästa pinne kanske finns där under snön trots allt!

Mufasa älskar när man kastar pinnar som han kan hämta. Det är såklart jättejobbigt i djup snö och så måste man ibland dessutom gräva efter pinnen i snön för att hitta den. 

En glad 11 åring som gärna plumsar i snö men  också trivs i redan upptrampade spår. 

Den mesta delen av tiden ägnade vi åt oss plogade vägar och skoterspår.  Måste vara lite rädd om ben och höfter  och vara säker på att vi alla orkar gå tillbaka också!